|
|
 |
Plötslig klimatomsvängning - Är en ny istid möjlig?
Om den globala uppvärmningen medför att Nordatlantströmmen avstannar skulle detta medföra att det blev kallare i Europa och nordöstra Amerika. Det skulle dock inte innebära en ny istid.
|
|
Vi känner till klimathistorien de senaste 400 000 åren, bland annat från en iskärna som har borrats fram vid Vostok-stationen i Antarktis. I figuren nedan kan man se att i intervaller om ca 100 000 år har klimatet växlat mellan istider och varmare perioder. Den huvudsakliga orsaken till detta är jordens bana runt solen. Omloppsbanan skiftar hela tiden mellan två lägen, en i stort sett cirkulär bana och en eliptisk bana. Tiden mellan dessa båda ytterlägen är cirka 100 000 år. Vi kallar detta Milankovitch-cykeln.
|
 |
|
|
Data över klimatet i det förgångna, från Vostok-iskärnan, + 2 bilder av våra förfäder som levde vid den tiden. Figuren visar att människan långsamt utvecklats under de senaste istiderna samt de varma mellanperioderna. Den varma perioden vi har just nu är mycket stabil och vi förväntar oss inte en ny istid under kommande årtusenden. Figuren visar dessutom att koncentrationen CO2 i luften (röd kurva) och temperaturen (blå) följs åt ganska väl. Eftersom det aldrig har varit så mycket CO2 i luften som det är nu (grön linje uppe till höger), motverkas en istid även av denna effekt.
|
|
Den plötsliga avkylningen av norra Atlanten är emellertid inte en uppfinning av filmproducenterna för 'The day after tomorrow'. I själva verket finns det tre lägen för Nordatlantströmmen: 1) en varm ström når en bit norrut fast inte så långt norrut som nu (istid), 2) en varm ström når upp till dit den når idag (varm period), eller 3) Nordatlantströmmen existerar inte alls (så kallad Heinrich-händelse). En bergskedja i oceanen bildar en barriär mellan istids-läget och varmperiods-läget. Vid denna barriär är havsdjupet inte så stort och Island och Färöarna sticker upp ur vattnet. Barriären visas i figuren som stora svarta prickar.
|
 |
|
I profil: Under de varma perioderna, som vi befinner oss i just nu, sträcker sig Nordatlantströmmen in över 'barriären' och för med sig varmt vatten till norra Europa. |
|
|
 |
|
Karta över profilen till vänster: Varmt vatten transporteras långt norrut och vindar värms upp när de passerar över det varma vattnet. Västliga vindar för på så sätt med sig varm luft in över mellersta och norra Europa. |
|
 |
|
|
Under istiderna avstannar den varma strömmen framför 'barriären'. Längre norrut är havet täckt av is.
|
|
|
Under både istiderna och de varma perioderna når vattnet en viss nordgräns. Vattnet strömmar långsamt mot kallare områden där is bildas. Vatten som inte fryser blir saltare, eftersom saltet stannar kvar i vätskefasen (vattnet), som därigenom blir tyngre. Även på grund av vattnets avkylning ökar densiten. Så småningom sjunker vattnet (den svarta pilen som pekar nedåt i profilen) och 'djupvatten' bildas. |
|
Och när upphör oceanströmmen?
|
 |
|
|
I det så kallade 'Heinrich-tillståndet' bildas inte djupvatten längre. Strömmen avstannar.
Figur: modifierad av Elmar Uherek, original: Stefan Rahmstorf i tidskriften Nature
|
|
|
När isen smälter under en period av kontinuerlig uppvärmning (till exempel mot slutet av en istid) kan för stora mängder färskvatten från den smältande isen blandas in i Nordatlantströmmen. Dessutom blir ytvattnet varmare och varmare medan vattnet djupare ner fortfarande är kallt. Vattnet kan då inte sjunka. I detta fall kan oceanströmmen tillfälligt avstanna helt i respektive område. Vi kallar detta tillstånd för en 'Heinrich-händelse'. Forskare menar att i värsta fall skulle den globala uppvärmningen möjligen kunna leda till en omfattande avsmältning av polarisarna, vilket i sin tur skulle kunna medföra en sådan händelse. (Golfströmmen i sig skulle dock inte avstanna. Den drivs av vindar.) Utan varmvattentillförseln via Nordatlantströmmen skulle områden i Europa och nordöstra Amerika kylas ned trots den globala uppvärmningen. |
Författarna av Pentagon-studien tolkade den tillfälliga avkylningen för 8200 år sedan som en Heinrich-händelse. En forskargrupp har simulerat i en klimatmodell hur det kan ha sett ut. Vi kan se att förutom ett litet område runt Nordpolen var avkylningen i Europa och Nordamerika ganska begränsad, 1-2°C. Sådana modellresultat är dock mycket osäkra.
|
|
 |
|
|
Modellberäkning av nedkylningen för 8200 år sedan.
Renssen et al., utdrag
|
|
|
Vi kan för närvarande inte ge några säkra prognoser. För det första vet vi inte om en sådan avkylning kommer att inträffa överhuvudtaget. Om det skulle inträffa, är det osannolikt att det skulle ske under de närmsta 100 åren. Det kommer inte heller att leda till drastiska temperaturminskningar på några få veckor. Om det inträffar, och avkylningen blir relativt omfattande, måste vi fortfarande ta med i beräkningen att den globala uppvärmningen fortsätter och vi skulle gå tillbaka till ungefär det tillstånd, eller kanske bara något kallare, som rådde innan industrialiseringen satte fart.
Dagens klimatforskare skulle inte hålla med Jack Halls´förutsägelse av en istid, och mest troligt kommer New York att vibrera av liv även om 100 år - åtminstone kommer det inte frysa in på grund av klimatförändringar. |
|
|
|
